.

Jag slutade blogga då depressionen åt upp mig inifrån. Men varför ska jag låta den få ta över mitt liv, få mig att vilja sluta med det jag tycker är kul? Ska iallafall försöka igen.. Försöka.

Har haft några helt underbara dagar i Stavanger. Imorgon blir det att ta flyget hem igen.. Åkte helt själv denna gången, för att bo hos min brorsa. Dagarna hade inte varit såhär bra om jag aldrig hade träffat Pablo. & Filip. & alla andra som jag lärde känna under dessa dagarna. Vill bara säga tack till er som gett mig anledning till att ha ett leende på läpparna. Vill framförallt säga tack till Pablo. Kommer sakna honom jätemycket nu när jag ska åka.. Men pappa sa till mig att jag skulle få åka ner igen någon gång innan jul. Jag längtar redan.

Idag har jag varit med Pablo & efter ett tag kom Filip. Har försökt att vara så glad som möjligt, hela tiden, under min "semester" men igår blev jag helt knäckt.. Säger ingenting om vad som hänt, så ingen behöver fråga. Det är mellan mig & mina närmaste. Trodde jag skulle dö när jag läste det som stod på data skärmen & var tvungen att ringa Linda med en gång.. Sen grät jag. Hela kvällen nästan. Var tvungen at försöka att nte gråta medan jag hade besök av Pablo men det gick åt skogen. Men han tröstade mig & det betyder mycket för mig.

Nu hade jag tänkt att sova eftersom jag ska åka imorgon.. Ända sen jag kom hit har jag lagt mig runt 4 & vaknat långt ut på dagen. Idag till exempel, så vaknade jag halv 3. At sova bort dagarna på en semester är ju det bästa man kan göra... Nej. Fan vad jag vill stanna här... Fast jag saknar mina älsklingar Ida & Linda. Helvete vad skönt det blir att se dom igen. Fast ja, godnatt people.