.

Har inte haft någon blogglust alls eftersom mitt humör har varit på botten.. Hemska tankar hit o dit, som inte försvinner & ja.. Människor man trodde var dom "rätta" har ju nu tydligen visat sig vara någon helt annan person än vad man trodde & det suger ju liiite hårt då. Livslusten har nu sjunkit ifrån " jag orkar snart inte mer " till " skjut mig ".. som inte direkt är det roligaste. Klarar inte tänka positivt, eller på roliga/bra saker. Egentligen vill jag bara sitta inne på mitt rum hela dagarna, men är det värt det? Vill vara ensam, slippa höra allting. Dina lögner får mig att önska du var stum, dina lögner får mig att önska jag var döv. Men det är ju så.. Man kan inte lita på en enda jävel. Så jag ska sluta tro på människor, hur bra jag än känner dom. Eller jag menar, hur bra jag än tror jag känner dom.. Om det händer en minsta lilla grej nu, då spricker jag. Men varför fälla mig när jag redan ligger på marken? Det är frågan.. Det är ju så fegt. Det skumma är att du gjorde samma misstag, tre gånger. Visst, man lär sig utav sina misstag! Men när du gjort samma jävla misstag en tredje gång? Då har du svårt för att lära, enligt mig.. Men förtjänade jag det? Du lovade mig. Jag är iallafall förstörd på insidan, du kan inte laga min brustna hjärta. Ingen kan fylla det tomma svarta hålet du gjorde. Ingen kan. Jag vill kunna le, utan att behöva fejka. För det är det jag gör. Fejkar, för din skull. Men varför gör jag det för din skull? Varför gör jag ens något för din skull? Jag är så dum. Jag är så fuckat jävla dum. Snart kommer dagen, den dagen mina föräldrar verkligen inte längtar till. Känner på mig att den dagen, kommer snart..