.

Hej, längesen jag skrev på den här bloggen, men kände för att göra ett inlägg idag. Om mig själv. När jag var liten, var jag alltid glad. Om vi säger såhär, var jag ett masbarn och ett riktigt helvete för mina föräldrar.. Haha. Det var när jag började 1an som saker började bli annorlunda. Jag blev slagen av äldre killar (när jag bodde i Norge) varje dag när jag var påväg hem efter skolan. Det varade i ett halvår, tills min bror märkte allt.. Sen flyttade vi till Sverige. Allt var bra, förutom några kommentarer som -glasögonorm osv.. Jag mådde skitbra, brydde mig inte om mitt utseende, hade självförtroende och bra vänner! Men sen hände något. Som dom flesta vet, hade jag det inte så bra under 2009-2010, för någonting hände. Som ni ser på bilderna nedanför, är jag inte direkt lik mig, eller hur? Nej. Jag blev retad för mitt utseende, för min kropp.. Och allt som hade med mig att göra var dåligt enligt de andra i skolan. Jag hade ju några vänner, som stöttade mig.. Men så småningom försvann de också. Jag började isolera mig, vara för mig själv för det mesta. Mat var ingenting jag tänkte på, inget som hade en plats i mitt liv. Jag slutade äta. Nästan helt. Jag blev kallad för tjock och ful varenda dag i ett år, det kunde ta runt 2 veckor mellan gångerna jag åt. I 2010 började jag gå hos BUP ( barn- och ungdoms psykiatriska kliniken ) men dom hjälpte mig inte direkt.. Jag började använda linser, slängde bort mina mest hatade glasögon.. Jag hatade dom så mycket!! När jag började högstadiet senare år 2010 så började det gå bättre för mig! Skaffade nya vänner, började äta normalt.. Jag fick höra att -åh, vad fin du är! Jag fick bra självförtroende, började dansa och sjunga väldigt mycket. Sen gick det snett igen. Mobbningen startade och jag rasade igen. Jag slutade på dansen, någon jag brann för. Jag började gå ner i vikt, blev tröttare och tappade livslusten.. Jag ville inte gå till skolan, det var ett helvete för mig. Jag var ofta ledsen. Men tillslut ändrades hela min personlighet. Jag blev sur, förbannad, aggressiv, lätt irriterad. Jag buttade bort allt som handlade om närhet & kärlek. Jag buttade bort mina föräldrar och alla som försökte hjälpa mig. Jag började skolka och skita i skolan.. Senare började jag röka och dricka väldigt mycket. Och ända sen mobbningen i 2009 började, så hade jag skurit mig nästan varenda kväll. I 2011 blev allt bättre, jag skaffade en pojkvän som var så snäll emot mig, jag älskade han över hela mitt hjärta. Men efter 6 månader gick det snett. Under sommarlovet 2011 försökte en kille sig på mig. Jag hade däckat på en fest och han försökte.. Ha sex med mig. Jag vågade inte berätta för mina föräldrar, men.. Nu är han anmäld. Anmälde det lördagen den 15 september. Mer än ett år efter det hände. Men nu år 2012 blev allt  ännu värre. Jag förlorade vänskap som jag byggt upp igen, matlusten och livslusten försvann. Jag har försökte ta mitt eget liv. Jag ville verkligen inte vara kvar. Jag började dricka oftare, folk började se på mig som en slampa för att folk spred rykten som inte stämde. Mina föräldrar fick höra att jag sålde mig själv, vilket jag aldrig gjort.. Personer ville inte veta av mig mer. Dom såg på mig som ett äckel. Killar utnyttjade mig, dom fick mig att känna mig maklös. Men jag vill bara att folk ska veta att det ni har hört om mig, att jag är en hora, att jag säljer mig, att jag är ditt & datt, gör det och det. Tror ni på allt ni hör? Är man en hora, när man har samlag med en person och det känns rätt? Om det ÄR rätt?